Säsongskrönika signerad Per Ljusteräng
Publicerades 15 april 2017, klockan 12:21 av Christian Direnius

krif-intro-entre

Hej alla KRIF-are och övriga hockeyvänner!

Nu har det gått en månad sedan vi var på ”öjn” och mötte Visby i playoff 2 mot Kvalserien. Tyvärr så tog vår resa slut där då vi föll i den tredje avgörande matchen. Vi kom inte riktigt kom upp i den nivå som behövdes för vidare avancemang men det var tre riktigt jämna och tuffa matcher som krävdes för att skilja oss åt, resultaten 0-1, 2-1 och 1-2 bekräftar det väl. Tråkigt men en bra erfarenhet för våra unga spelare att ta med sig framledes.

En rekapitulation av säsongen: Vi kom igång sent med vårt lagbygge, ett helt nytt KRIF skulle byggas upp, ett ungt och hungrigt lag med potential var målsättningen. Jocke och Peter (målv.trän) anslöt till tränarstaben. Träningsmatcherna blev litet av ett hopkok men vi gjorde det bästa utifrån en svår situation. Vi startade med en nästan helt ny trupp sånär som på Notan och Hampus. Det var 21 st helt nya spelare och två nya tränare som beträdde isen i början av augusti som skulle lära känna varandra, övningarna och spelidé mm. En inte helt lätt utmaning på flera sätt och nivån skiftade med det från ett tillfälle till ett annat. I våra bästa stunder såg det riktigt bra ut för att i nästa sjunka rejält. Vi påtalade både för spelarna och media att det var ojämnheterna i spelet som vi skulle få jobba hårdast med och så blev det, en lång tid. Utanför banan så provade vi, för att få ihop gruppen snabbare och få alla att lära känna varandra lite bättre och djupare, att bo tillsammans i ett kollektiv ute på Hasslö. En annorlunda och nyttig tid för alla att leva så tätt inpå varandra.

Träningsmatcherna flöt på resultatmässigt ok, kanske t.o.m. lite bättre än vad prestationerna visade. Bra spel varvat med grova misstag som det ofta är under försäsongen. Vi tränade mycket både på och utanför isen och just mängden var också något som var nytt för många att vänja sig till samt att också att jämt tävla för sin rätt till plats. Varje dag så var vi både på gymmet och på isen och även om det var jobbigt så fanns även kraven att leverera vilket tar lite tid att lära sig och anpassa sig till. I slutet av augusti anslöt Okerblad till truppen som nu var full. En annan erfarenhet för oss blev vår resa med båt till Polen (Gdynia) där vi spelade två matcher mot ett nystartat polskt lag från deras högsta liga. Lite dramatik fanns det också då resan blev förskjuten en dag då vår tänkta båt brann på avresedagen, lite struligt med avresa en dag senare och med det också ändrande av matchtider men det löste sig även där. Det blev två segrar, inför en lite grupp av tillresta supportrar (vilka hjältar!) i en hall som hade en hel del övrigt att önska. Den ordinarie var under reparation. En kul resa som var ytterligare ett steg i våra förberedelser inför seriestart. Kniven och Calle körde även lite extra löpning…

Seriespelet inleddes på sämsta möjliga sätt, tre raka förluster trots ganska bra spel både mot Vimmerby och Nybro. Mot Troja tog matchen slut under 10 min i första perioden där vi släppte in fyra. Lite för hög svansföring, lite enkla misstag, två bortamatcher och seriefavoriten hemma var nog orsaken till vår start. Lite oroligt och undrande var det nog i laget inför Dalen (som vunnit två av tre) hemma i fjärde omgången. Men vi lyckades med en rejäl urladdning vinna med 7-1 och första segern var bärgad. Vi vann ytterligare två raka innan vi gick på pumpen igen men nu var vi med i racet… lite. När vi summerade första rundans omgångar så hade vi endast 10 poäng vilket var klart sämre än vad vi förväntat oss. Våra initiala problem med ojämnhet kvarstod men vi gjorde några förändringar i truppen vilket, tillsammans med en mognad och bättre förståelse hos kvarvarande spelare, gjorde att vi höjde oss rejält sista rundan och tog 24 poäng, bäst av alla lag! Vi vann 8 av de sista 10 matcherna vilket var otroligt starkt. Sista matchen mot Helsingborg på bortaplan blev en riktig gastkramning. Vi ledde bara med 1-0 och ju närmare slutsignalen vi kom desto mer ökade nervositeten och oron hos alla, men vi redde ut det också. Vi tog den sista platsen till Allettan och hade bevisat för oss själva och andra tvivlare att vi hade en riktigt hög kapacitet i laget när vi samarbetade och spelade ett smartare och mer uppoffrande spel.

Inför Allettan så hade truppen förändrats lite, fyra spelare hade lämnat och fyllts ut med tre lån och tre permanenta, nu var vi uppe i 28 nya spelare. Vi blev ett levande bevis på att trupperna är ett flytande dokument ända fram till deadline. Med vår stora omsättning var vi väl medvetna om att det skulle ske förändringar under resans gång då alla inte kan få precis den roll som man önskat.

Historien från seriestarten upprepade sig nästan, vi startade Allettan med två förluster och nio insläppta. Puh!!! Nu reste vi oss nödvändigtvis lite snabbare denna gången och tog två raka och gjorde åtta mål, vi var på banan igen. Vårt spel och uppträdande började bli mer konsekvent och med det så hittade vi en stabil grund att stå på vilket gjorde att de allra djupaste dalarna började suddas ut. Inför deadline så spikade vi truppen med Rasch och Hult, vilka höjde laget och kom in med precis den energi vi önskade. De sista två spelarna lämnade oss (den sista kl 23.58 på resan hem från Helsingborg) och totalt så använde vi oss av 33 st nya spelare under säsongen. Ett synnerligen svårslaget (och ej önskvärt i närtid) rekord tror jag.

Vår femte plats i Allettan tyckte jag var helt ok, en bra och lärorik serie där vi steppade upp vårt spel ytterligare och någon placering högre hade det kunnat varit. Vi klarade av ytterligare ett delmål med att nå playoff. Väl där så slog vi ut fjolårets kvalserielag Borlänge med 2-0 i PO1 vilket var riktigt starkt gjort av oss. Vi hade haft en lång tid med sjukdomar och skador men nu alla var tillbaka och då höjde vi oss igen. De hade efter en tung start hittat tillbaka till formen och var inför Allettan en av de tre stora favoriterna, så det var som sagt strongt av oss. En riktigt stark egenskap som växte fram under säsongen var att vi presterade som bäst när det gällde som mest, vi hittade vägar att vinna. Lite kuriosa är att vi inte hade vunnit någon match i OT tidigare för att i PO slå ut Borlänge i detsamma två gånger inom två dygn. Sedan valde Visby oss…

Utifrån förutsättningarna som låg måste vi ändå vara mer än nöjda med årets säsong. En nystart för KRIF med en helt ny trupp som blev ett lag där alla att drog åt samma håll och levererade. Vi blev hela tiden lite bättre, både som lag och individuellt, vi vann mot alla lag utom ett och vi nådde återigen playoff. I efterhand så förstår även alla att Kvalserien var inom räckhåll. Jag tycker det varit en riktigt rolig säsong som innehållit de flesta ingredienser man önskar sig runt ett lag med spänning, problem, bra spel, roliga matcher men framförallt ett skönt gäng som trivdes tillsammans och utvecklades starkt under säsongen. Som ledare har det varit både annorlunda och utvecklande att hantera så många nya spelare men såklart väldigt roligt att arbeta med ambitiösa unga män som vill framåt i deras karriärer. Tack till alla inblandade.

Nu ser vi framåt, på alla plan.

KRIF har skaffat sig ett bättre utgångsläge inför kommande säsong då sportchef och tränarna är kvar och planeringen redan är i full gång. Vi önskar behålla ett flertal spelare, både för lagets skull men också för att Ni, våra supportrar ska få en chans att lära känna våra spelare bättre. Vi hoppas att det byggdes upp en KRIF stomme under säsongen som räcker några år framöver. Vi blev bra i år men vi ska bli jävligt bra till nästa säsong. Jag tror att det kommer att presenteras någon spelare till påsk, så håll utkik på hemsidan.

Vi önskar fler åskådare till SCA, det kräver lite mer av oss alla att se till att det blir så, en bättre upplevelse med mer folk i SCA helt enkelt. Vi ska utveckla spelet till nästa nivå med fler vinster som följd. Stämningen har som alltid varit grym men jag tror den kan förbättras ytterligare med flera på plats, eller hur?

Vi måste utveckla och stärka marknadssidan för att organisatoriskt kunna ta steg framåt i KRIFs utveckling. Allt både kan och måste bli bättre. Vill du hjälpa till? Har Du tankar och idéer om hur KRIF ska ta steg framåt? Hör av dig, vi behöver alla.

Jag tackar härmed alla ledare, spelare, STAC och Wellnes som hjälpt oss runt laget, övriga samarbetspartners, funktionärer, volontärer, WA och övrig publik för säsongen.

På återseende, vi syns till hösten. Jag längtar!

// Per Ljusteräng